Dina föräldrar var den perfekta matchningen
den ena ett euforiskt högtryck
och den andra en estetisk monsun
Där någonstans i efterdyningarna växte du upp
ett indigoögt men älskat regnbågsbarn

Två huslängor bort, där bortom parken
med gungorna som alltid var upptagna
föddes hon, din bästa vän
Hon med de blålila överarmarna
Du såg henne som en lilja
en lilja som såg dig som något mer
än bara en optisk synvilla
men alla andra kallade henne för maskros

När du slog världsrekord i att simma från stenen till bryggan
så satt hon alltid med sina långärmade tröjor
och applåderade, men aldrig för högt
Och när du åkte på semester med din familj
så skrev du alltid kort som hon väntade på, tidiga mornar
och läste på mage under sängen

Det var er som det viskades om
Där bakom gympasalen
där marken var täckt av filterlösa malbro
Det sades att hennes läppar var för stumma
och att du inte hade någon mamma som lagade middag
men du gick aldrig hungrig ändå
vilket i sig sågs som ett under

Men hur det än var
så var det alltid inbjudningarna till dina föräldrar
som försvann på posten
Två huslängor bort kom alltid breven fram
De som vad adresserade till perfekta-Svensson
de som levde ett sådant avundsvärt liv
Han som tjänade väl
och kunde häva två flaskor rött utan att tappa fattningen
och hon som så fläckfritt balanserade
familjen och karriären på sina ungdomliga axlar

Men den lilla liljan under sängen hade aldrig ägt ett linne
Och hon hade inte heller någon mamma som lagade middag