Gryningen
är snart här
Alla sover
Det känns
som om
blott jag vaken är

Tusen tankar
och än fler
outtalade ord
virvlar ogripbara
omkring

Någonting saknas
i mitt liv
Det är det enda
jag får grepp om just nu

Det är någon
jag saknar

Vem det är?

Bra fråga!
Jag vet bara
att denna någon
inte finns här
vare sig när jag somnar
eller när jag vaknar

Jag kan inte svara på
om denna någon
är just du
Inte här och nu ...

Tar ännu en kopp kaffe
Sätter mig på balkongen
Tänder ännu en cigg

Följer stillsamt gryningens
ofrånkomliga framsteg
Föga rofyllt undrandes över mina egna ...

Inser sorgset att
tiden ännu inte läkt alla sår
Gråter i tysthet alla mina tårar
och önskar den dagen snart kommer
då jag äntligen får skratta alla mina skratt ...

Försöker finna någon form av ro
i insikten om
att jag får fortsätta sökandet
efter det jag redan sökte
i alltför unga år

Nu ser jag solens första strålar
vid horisonten och inser
att jag inte funnit
det jag sökte igår
heller nu inatt!

Men imorgon blir en bättre dag
Imorgon kommer allt att åter kännas bra!
Tror jag
eller
försöker jag i alla fall intala mig
allt emedan ljuset
över himlavalvet skrider fram

Drar ett sista halsbloss
fimpar
konstaterar
att jag får se tiden an

och hoppas ...


©Peter Stjerngrim