.

Det lätt kyliga
och livliga vattnet
utövar sin maktdans
då det riskfyllt slickar
det åldriga träet
i ’risk för stickor’ – riktning,
samtidigt som
dom handsnidade årorna
krampaktigt kämpar sig
genom den solblänkande vattenytan
i sin kamp
mot vind och vatten
i försök att tvinga den,
av farfar byggda
och nyligen tjärade,
båten
i motströmsriktning
på sin,
för denna säsong,
jungfrufärd,
med kyrkan
- farmors gravplats
som resmål

Detta resmål
som fast bestämt
skulle nås i den,
egentligen för sönderfallande,
båten
som farfar byggt
av trä från skogen
vid huset som
han och farmor bott i
i decennier
Denna båt
som hon hunnit se färdigställd,
men dock inte fått tid,
av gud,
att hinna åka

Denna båt
som nu var på sin årliga färd
- precis som farfar ville
och som blir verklighet,
år ut och år in,
med sonens muskelkraft
vid årorna
och med farfar sittandes
och beskådandes
på träskivan bak i båten
där han hade full kontroll
och syn,
- precis som han ville ha det
med farmors favoritblomma,
den enklaste vita orkidén
med ett lätt rosafläckat centrum,
i handen,
vilken skulle planteras
på hennes viloplats
- denna viloplats
som han en dag
kommer att dela
med henne
- sin själsfrände,
och då ska dom åter mötas
i en dans,
precis som första gången
dom träffades
på hembygdsgårdens dansbana
Då,
där ängen stod i blom
- på den televisionslösa tiden
Ett första möte
och en sprudlande kärlek
som finns förevigad i minne
och på svartvitt fotografi
i huset
som fortfarande
luktar av farmor