Sen, när ingen såg, kastade hon sitt huvud fram och tillbaka in i väggen.

Av ilska
Av vanmakt
Av smärta

Kroppen skakade och marken skälvde.

Hennes blick var tom, enbart vatten syntes där.

Hon kastade huvudet bakåt, tvingade sina tårar rinna innåt. Ville ej blotta sin svaghet.

Ångesten som tärde hennes inre fyllde, tillsammans med de salta tårarna, hennes huvud som hon bankade mot väggen.

I hopp om att det skulle explodera och
all hennes smärta skulle rinna ut.

I hopp om att kombinationen av
saltlösning,
ångest,
ilska,
vanmakt,
smärta
skulle bli till en bomb som briserade vid ovaktsam behandlig.

(det enda resultatet blev sex stygn efter ett djupt jack i pannan och det enda som kom ut var lite alldeles vanligt blod och hon levde ändå)