Tänk dig själv in i rollen som någon sorts kriminaltekniker och följ med till mänsklighetens första beskrivna brottsplats.

Det spelar ingen roll om du är skapelsetroende eller evolutionist. Om du är skapelsetroende så ska vi granska en faktisk händelse. Om du är evolutionist så ska vi granska en synnerligen viktig "fabel" som skänkts till människan för att vi ska kunna förstå varför vi finns till och varför vi är så splittrade och benägna till både gott och ont.

Miljön är en sagolik trädgård. Vissa djur kunde tala, så vi frågar en nyfiken ekorre i ett pilträd om vägen.

- Hej, vi är här för att samla fakta om Adam och Evas brott.
- Välkomna kära ni. Kan jag stå till tjänst på något sätt?
- Ja, vet du var vi kan hitta någon som var vittne till dådet?
- Ni kan prata med vem som helst i Eden egentligen. Vi har pratat om detta så mycket att alla vet alla detaljer. Men om det är viktigt för er att få prata med ett ögonvittne så var jag själv närvarande när det hände.
- Har du tid med en liten intervju?
- Till eder tjänst. Vad vill ni veta?

Ekorren skuttar ner några nivåer i trädet så att han kommer i ögonnivå.

- Det handlade alltså om en frukt?
- Frukt?
- Ja, åt inte Adam och Eva av frukt från Kunskapens träd, trots att Gud förbjudit det?
- Aha "frukt"... "Kunskapens träd"... Vilka ypperliga metaforer! Jag ska snarast föra vidare dessa till diktarna som skriver sånger om tragedin.
- Men om det inte var frukt, vad handlade brottet om då?
- Det handlade givetvis inte om sådan "frukt" som man äter för att njuta av smaken och bli mätt. Det handlade om ett "val" att tillägna sig ett nytt sätt att tänka. Avskuret från helheten. Till egen fördel.
- Okey. Hm. Det var en intressant formulering, men egentligen inget nytt. Det stämmer väl med den information vi redan har. Den analys vi håller på med handlar inte om brottet i sig utan om själva konsekvenserna. Kan du återge själva förloppet och försöka fiska fram så mycket iakttagelser som möjligt om de första synliga skadorna av brottet.
- Oj... Jag ska försöka.

Ekorren försvinner i sina egna minnen en stund och fortsätter sedan:

- Livet här i Eden var underbarare än vad man med ord kan återge. Adam och Eva promenerade tillsammans med Skaparen runt hela Eden och satte namn på alla djur och växter. Allt var helt och harmoniskt. Människan var lika trygg med sig själv som vilket djur som helst. De hade ingen tanke på att förställa sig eller jämföra sig på något sätt. Precis som djuren var människan helt naken och naturlig.
- Jo det där med att de var nakna har vi hört rykten om. Frös de inte?
- Jag vet inte. Jag tror inte det, men om de hade tagit på sig något för att värma sig hade det inte varit alls samma sak som det behov av att förställa sig som drabbade människan.
- Det där måste jag notera; "behov av att förställa sig".
- Sedan kom den ödesdigra dagen när människan gjorde sitt "val"... Jag har inga bra ord på ert språk för detta, går det bra om jag lånar era metaforer med "frukt" och "Kunskapens träd"?
- Jo, javisst.
- Mannen och kvinna stod tillsammans vid "Kunskapens träd" och övervägde alternativen att vara en integrerad del av skapelsen respektive möjligheten att ställa sig över skapelsen och nyttja den först och främst till egen fördel.
- Som vi har förstått det var det Eva som var initiativtagaren till brottet?
- Det där är en väldigt ojuste anklagelse. Eva var initiativtagare till samtalet, men de gjorde det tillsammans i fullt samförstånd. Adam var väldigt snabb att skylla ifrån sig på Eva, men det var inte för att Adam var oskyldig. Han var redan drabbad av skadan som skett och började visa väldigt fega och osympatiska sidor när han inte tog sitt ansvar utan skyllde allt på Eva.
- Jag noterar det också.
- Som sagt; De hade alltså en lång överläggning om fördelarna och nackdelarna med "frukten" på "Kunskapens träd"... Och till slut åt de...

Ekorren får ett plågat ansiktsuttryck och tystnar en lång stund.