Jag kan dina varje ord.
Jag vet hur varenda en av dina meningar tar slut.
Som en bruten skiva.
En sång som aldrig dör ut.

Och jag är trött på den här melodin.
Den här låten som brukade vara min favorit.

Jag brukade tro på dig.
Jag gav aldrig upp hoppet om en förändring.
Men inte längre, inte längre älskling, nej.

Striden är över.
Någonstans på vägen gick vi sönder.

Och du försöker inte ens fixa,
Det är precis samma ord jag får fortfarande lyssna,
På.

Samma tröttsamma sång jag får höra gång efter gång.

Och att sakna hopp.
Om en bättre version av oss.

Det är på grund av dig, allt det här.
Du gav så kallade oss, aldrig en chans.
Ditt fel, det här.