Gud kom till mig som en humla en liten varelse med luddig hud med stora bruna ögon och bevingad av genomskinliga blomblad

Hon flög framför mig visade vägen lät mig följa hennes resa med min blick

Hon satte sig på mitt finger och viskade in i benmärgen alla gåtors svar så nu bär jag ett eko av naturen i min bröstkorg

Jag uppfylldes av detta möte denna ledsagarinna blev viss märkligheten i att djur kan tala med det tysta kroppsspråket och att jag förstod varje innebörd i hennes rörelse

Gud behöver inte vara större än en insekt för att ge mig en enorm insikt om att värna om varenda existerande medlevare kärlek till den som vågar ta emot och kärlek till den som fortfarande är blind kärlek till allt som finns för det är i Gud vi handlar ont som gott smärtsamt som lycksaligt omhändertagande som ansvarslöst

Ibland glömmer jag min hummelvän och druknar i vanmakt men då kommer det en fluga och sätter sig på min tå och killar mig under foten får mig att skratta och jag ler när jag ser att hon bara bytt skepnad

kärleken

i det som finns