låt oss bita sönder våra naglar till tristessen,
skrika ut vår meningslöshet i småstadsregn
låt oss tungkyssa marken och
låt oss kalla den vårt hem
älskling,
låt oss forma våra kroppar nära om natten
knäcka ryggrader och pussla oss till sömns.
jag kan krypa in under dina ögonlock.
du blir nån annan när du drömmer
du lever timmarna du glömmer,
älskling,
klä av dig låt mig
placera små blå andetag längs din bomullshud
det som ingen orkar höra
kan du sjunga i mitt öra och
vi kan dansa runt på gator fånga blickar hosta newmore skratta färger
hålla handen
fan älskling,
låt mig hålla din hand
världen skulle bli två människor mindre ensam då och
jag kunde känna mitt hjärta

älskling,
färga ditt hår himmelsblått.
staden är dränkt i grå portlandcement