Sista orden i min dagbok
Skrevs våren 82
Minns du
låtarna på radion
Minns du
vad som hände då


Du tog kort på dina vänner
Dem ser du inte mer
Som om
livet kom emellan
Det är
Nåt som bara sker


Spara inte på igår
Det blir allt för många år
Bara vara här och nu
Dela tiden mitt itu
Som en dag på väg mot natten
Som en båt på öppet vatten
Spara inte dina sår
Lev dagar inte år


Av de människor du möter
Finns det de som lyser
Såna som
man vill ha kvar
Och som
värmer när man fryser


Det är inte så jag menar
Låtsas inte vara klok
Är inte minnen
mera liv
Än gamla
bilder i en bok


Visst borde det vara enkelt att ta dagen som den är
Även när det känns som timglaset snart fått slut på sand
Det är aldrig försent att fånga dagen i sin hand