Oopsan där var jag ja
en skimrande rosa ande
med små fläckar av jordisk medvetenhet
med irisarna vända inombords

Ooh vad vackra sirligheter
inte visste jag att själen kunde synas
jo den syns som ett eldsken men den går inte att vidröra då tar man bara i förtätad luft

Kroppskalet går att klä på som en för tiden för tjock barbiedocka reflektera i speglar

Men när jag går rakt in i mig själv häpnas jag av det oändliga utrymme som är så fast beslutet att trancendera och uppgå i kärleksljuset

Tids nog är jag där när min själ lämnar kroppen och beblandas med spöken älvor änglar andar

Så så länge går jag bara rakt in och skalar av mig outfiten och fångas upp i stjärnhuset