Ännu en sömnlös natt, En annan mardröm att slåss mot. En ny historia att berätta, ett nytt svar att söka. Ännu en sanning att frukta, Ett annat löfte att bryta, en ny smärta att känna.
Och här är vi, vi är skuggorna i denna oändliga natt, måste hitta en annan väg, en ny plats att stanna på, en annan sång att sjunga. Nya tårar att gråta, ett nytt meninglöst farväl. Ett nytt misstag att göra, Ett annat hjärta att krossa, en annan dörr att öppna, ett annat sinne att förlora.

Minnen man kan fötränga men aldrig glömma. Goda soma onda. Med en djävulsk glimt i ögat. De är dom som vill förgöra en. Innan mörkret faller över vemodets stad ska jag lova dig att för alltid vara din bästa vän. Olyckan som vi har över oss, som ett åskmoln, ska vi vandra genom tillsammans. Lyckan kommer, lyckan går, våran vänskap förbliver hoppet vårt. Är våren verkligen vår vän? Med sina bittra vändningar och svaga ljusglimtar. Jag är vännen din och jag kommer inte med våren. Jag kommer inte med sommarens ljusa nätter. Inte heller med höstens dunkla färger och brinnande träd. Vinterns sprakande gnistror då rimfrosten har satt sina spår, det säger mig ingenting. Jag kommer med tanken. Med värmen, Med kylan. Med vad du vill. Jag kommer då du behöver en vän. Vännen min, ser du att jag gråter? Tårar som fryser till is på din kalla yta. Jag har inget mer att ge, har redan gett dig allt. Men jag vill ge mer. Snälla säg att du har fått nog. Att min kärlek och mitt löfte betyder allt. Att det inte finns något mer att ge. Vårat gamla liv är borta, vi vill inte ha tillbaka det. Vad som spelar någon roll är vårt nya liv, som måhända inte är mycket bättre än vårt gamla, men nu är vi iaf inte ensama. Vi har kommit till insikt med att det finns någonting som betyder mer än gamla minnen.