Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ögonblick av själföraktning och hög kärlek till mig själv

Vissa människor gråter alltid för saker dom skulle eller skulle inte ha gjort. Jag ser mitt ansikte i spegel, varje dag, och jag vet att allt, allt var sant. Du, jag har en fråga, har min generation en förbannelse över sig? För vi simmar alla i vatten, men vi dör av törst. Åh jag har så mycket i mina tankar, ibland känner jag mig riktigt djävlig. Min vän, du borde lyssna på det här. Någon berättar, berättar sanningen, men forskarna tror inte på honom. Dom säger att han inte har några bevis. Gud, jag har en fråga, vad ska vi göra? Vad ska vi göra med all denna ammunition, när vi inte kan använda den på dig? Jag är mitt uppe i en konflikt, om vad jag vill göra och vad jag måste göra. Jag förutsåg, en annan sorts mig. Vem är du, som säger att du älskar mig. OCh vem är jag som ifrågasätter vem du är. Vem är du, som slår dina armar omkring mig. Vem är du, som har bärt mig så här långt. Vem är du, som har gett mig detta mänskliga hjärta att känna, älska och hata med? Jag blir hög av kraften från dina smekningar, jag är förgiftad av lögnerna jag hatar så mycket. Jag är förvirrad och bedövad, från den yttersta tåspetsen till toppen av mitt huvud, av att ditt beskådande kunde göra något som detta mot mig. Genom smärtan, skammen och skulden, ta mig härifrån, ta mig ifrån min konflikt och ge mig friheten. Friheten att låta allt gå.




Övriga genrer av Camilla Sedin
Läst 215 gånger
Publicerad 2008-07-22 21:34



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Camilla Sedin
Camilla Sedin