Medans fötterna är på känd mark, frusen och rädd för vad du kan förlora. Är det allt som håller dig tillbaka? Snälla stoppa tiden, ramla ur det gamla spåret och lämna ett spår dom aldrig kan radera. Hitta ditt hjärta och förlora din åsikt. Låt resan rulla och låt det bli en ny dag med nya förhoppningar. Hur ska din berättelse läsas, när dom ropar upp ditt namn. Är den grå eller färgad i alla färger, ska du följa eller leda? Kommer du tyst att försvinna eller ska hela världen få veta att du var här? Det är dags at vara fri, det är dags att gå. Vad tror du , Vad ska du göra, med livet som du så försiktigt bär i dina sårade händer. Vad ska du göra med tiden du har fått? Nu när du är fri, har du blivit förlåten så kom ta ett kliv rakt ut i ingenting och lev fullt. För så fort du går, är du borta förevigt. Vet du inte att det är nu eller aldrig? Allt eller inget? Men jag känner en vänding i vädret, så kom igen och kliv ut ur tiden. Kan man aldrig få nog? Varför måste vi hela tiden ha mer? Vi blir aldrig nöjda. Men gräset är grönare på andra sidan eller hur?

Och vi gråter, vi drömmer, vi flyger iväg, jagar sanningen. Men vill vi verkligen veta?