Vi for fram på vägar som var mer öde
än en avkrok
i en glömd galax i ytterkanten av universum

Jag satt på biltaket och skrek

Yakamoson med sin gröna färg blänkte
rostfläckarna bevisade bara
henes långa liv

Vi hamnade i Ljusdal slog upp tipin
åkte rutsckana
nakna
fann en roddbåt jag hoppade i med shalar virade runt min mage

Ni stod på händer
jag andades
tillsammans med trollsländorna

Vi famnade sanden

Jag gav mina ätpinnar
till den vackra turkiska flickan
hon grät

Vi stannade vid en runsten
jag låg

utanför

fönstret och kved

Ni hoppade alla fram till ratten och det såg ut som att ni tryckts in i en torktumlare

Jag undrade
om det alltid skulle kännas som att varje sekund var evigheten

Vi landade vid ett igenmurat galenskapshem
gick barfota i skärvor

Hon rökte och gick från flagnande rum till rum

På vinden vittnade burar om det skedda
instängda en och en

Med en glipa mellan
friheten

utanför gallret

och tvånget att i tysto
genomleva helvetet