Kärlekens skoskav
sitter långt upp i mina armveck
Jag kämpar och kämpar
och en dag ska jag få ner det
tills det hamnar under mina fotsulor

Att minnet gör att jag kastar min kudde
rakt ner på golvet
mitt i natten
och väljer en obekväm i stället
som gör min nacke öm
Det är ändå bättre
att att ha något som din andedräkt kanske finns kvar i
trots många tvättar
Helt plötsligt måste den helt enkelt ut
och nu vilar kudden i botten av en container
för att aldrig se dagens ljus igen

Sen kom jag att tänka på
täcket
det som jag fick av dig en gång i tiden
inte fan vill jag ha det
Så även det är utbytt
borta

Och mitt minne ser de sista glasen
det från ditt förra jobb
Visst är de snygga och bra
men jag vill inte ha dem
Allt som påminner om dig ska bort
ska ut
ska raderas
Och du ska veta att jag njöt
av att höra glas efter glas slås mot varandra
och in i glasåtervinningen
för att försvinna från mitt hem

Din närvaro kväver mig
trots att du inte varit nära på flera år
Fast minnen av dig är samma sak
gör det svårt att andas

När ska jag hitta det sista
den lilla saken jag inte tänkt på
som helt plötsligt finns rakt framför mina ögon

När ska jag få helt frid i sinnet
för att andas obehindrat och fritt