jag kan dina leenden kan tonen du pratar i
när du verkligen menar någonting
jag vet när du ljuger men
det vet inte du

jag känner dig bättre än mig själv ingen
känner mig egentligen

ni vet inte hur jag är ni bara
tror jag är som jag är när jag är med er
alltid

jag får nervösa sammanbrott bara jag är hemma
hör era röster, gud vad jag saknar min ipod
vill stänga ute er, och känner mig som fem år igen
när jag lägger täcket över huvudet, skriker i kudden

fläckar ner nya lakan
rött. svart.

jag vill hem men vet inte vart jag hör hemma.