I ett knivskarpt landskap
utan lokalisering
står jag
undrar

vad ska jag göra i min allra sista timme

Ångra ångesten
som rivit
som en avfallskvarn i mina inälvor

Andas in
beslutsamhet
så underbart intensivt

Med en blick av klarsynthet
se
kajornas skriande flykt
deras vingpennors slag i luften

Acceptera det slutgiltiga med förundran

Höra vindspelet
inviga mig
inför det nya

Lägga mina armar
runt min nakna rygg

Falla bakåt

Och i en absolut sista blinkning
se det blå
och sedan
mitt i
allt det dolda mörka
uppfatta
det omtalade ljuset