Du ville aldrig vara någon
annanstans än i min mun
och jag gapade, blundade och låtsades att
det var så det skulle vara.
Du i mig, men aldrig jag i ditt hjärta.

Jag vet att du låtsades att
jag hade en oskuld jag lät dig ta.
Du drömde Columbusdrömmar om ny mark
att bestiga.
Eller i det här fallet,
en kropp. Min kropp.

Du ville vara den första, den sista
och allt det där emellan men
skrattade bara åt tanken att jag
skulle vara densamma för dig.

Det kändes tomt, ensamt, kallt.
Ett djupt hål innuti mig som
du gärna fyllde.
Jag blundade och stönade men bara för
att det var så du ville ha det.
Intalade mig själv att det var så
det skulle vara.

Du kom. Du gick igen, inte kroppsligt
men jag visste att så fort
du fyllt mig och du var tom
fanns du någon annanstans.
Någonstans som inte var hos mig .

Jag är tagen,
förbrukad och min imaginerade oskuld bortflugen.
Men både du och jag visste att du skulle låtsas
imorgon också. Och dagen efter det.
Och varje gång skulle du avsluta det hela med;
- Ja lilla gumman, äntligen har du blivit knullad av en riktig man.