Det kryper.
I fingrarna. Under huden.
Jag klättar.
På väggarna. I mina drömmar.
Klänger som om du var det sista fasta i en flytande värld.
Det är du inte. Du vet det och jag vet det men vi låtsas båda två.

Jag vill så gärna att det ska vara som i mina tankar.
Men jag vet att det bara är något jag diktat ihop efter tusentals timmar av tristess.
Du är mitt fantasioffer och du tycker om det.