Ett år kan för vissa vara en kort tid, för andra en hel evighet.

Den 9:de augusti åker du ett år till Frankfurt i Tyskland för att jobba.

Minns du när vi buggade på torget till Lasse Berghagen live, folk tittade, vi skrattade och dansade vidare.

Minns du när vi satt och fikade dagarna innan våran student bal. Du skulle visa din tatuering du har på skuldran, när du sedan inser att det sitter en Elfsborgs spelare på samma café, ditt ansiktsutryck när du förskräck viskar, herre gud jag har blottat mig för en Elfsborgs spelare, det går inte beskriva med ord.

Minns du student balen, du var vacker som en dröm och vi dansade i våra klänningar. Minns du allt detta, minns du allt vårat flum?

Alla träningar du förgyllt med allt flum. Du får mig alltid att skratta, du är verkligen en helt underbar person. Jag kommer sakna dig.

När jag skriver detta känner jag hur tårarna bränner bakom ögonlocken för att sakta rulla ner för mina kinder. Precis som dom gjorde i går när jag kramade dig för sista gången på väldigt länge, jag förstår inte att jag inte kommer få träffa dig på så länge.

Ett år kan för vissa vara en kort tid, för mig kommer det vara en evighet.