det är så tomt här hemma
och väggarna, sängen, huden skriker efter
dig varenda sekund som du inte är
nära närmare hudnära

aldrig mer än två meters avstånd
och nu är det flera hundra

och dina ögon är inte det första
jag ser när jag vaknar på morgonen
och när jag sträcker ut armen för att
känna efter om du finns där hamnar jag bara
utanför sängen där det finns ingenting alls

och frukosten är inte lika rolig
utan att du sitter och små skrattar åt en
för att man ser så eländig ut men
det är ju trots allt bara morgon

(men egentligen vill jag bara att du ska
var här bredvid mig just nu
och hålla om mig ett tag innan jag somnar
mer än så begär jag inte)