Hur lång tid har man på sig?
När är det för sent?
Hur många timmar har man,
exakt,
innan man måste inse sina misstag och rätta till dem?

Min kalender är fullskriven.
Men ger du mig en tid och plats, så sitter jag där och väntar.
Kanske kommer jag lite sent, småspringande, med hårtestar i ansiktet.
Men du kan inte komma och säga att
”du skulle ha insett igår eftermiddags att jag var för bra att förlora”,
för
jag har inte lust att tänka på annat än mitt eget välbefinnande just nu.

Så, när måste jag börja kämpa?
När bestämmer du att jag inte är värd besväret?

För i så fall kommer jag,
fem minuter innan,
plockar upp resterna av din trasiga tillit,
och klistrar ihop dem med ett nagellack jag hittar i handväskan.