Det var natt, mörkret slöt sig runt de ensamma gatlyktorna och fick ljuset de avgav att verka ensamt och bräckligt. Natten var kall, ett stadigt tunt duggregn strilade ner och lade sig som en fuktig filt över allting, Martin huttrade. Mörkret kändes hotfullt, men ändå som en allierad. Det dolde honom från stadens blickar, men dolde i sig mycket för honom. Varje mörk trappuppgång kändes som ett väntande överfall, gränderna som hungriga gap. Hans bruna hår låg vått mot hans panna. Han stod dold i skuggan av ett träd och blickade mot en port på andra sidan av gatan. Ett enda fönster lyste på andra våning och han visste instinktivt att det var där hon bodde.
Flygresan hade varit tuff, hans hjärta hade börjat bulta och han hade känt dimman sänka sig över honom igen, han hade känt lusten efter blod på nytt. Men på något sätt hade han lyckats bekämpa anfallet och fått det att blekna tills det bara fanns kvar vagt någonstans i hans bakhuvud. Av någon anledning hade hans sinnen förstärkts, synen verkade skärpas tills han kunde se allt som genom ett förstoringsglas, han kunde urskilja alla passagerares individuella lukter, vilka kvinnor som hade sina månadsblödningar, han kunde t o m säga vilka som tvättat händerna efter de varit på toaletten. På något sätt tröstade hans nyfunna talanger mer än de skrämde. Det kom ju i alla fall något positivt av det här, något som kanske skulle kunna hjälpa honom. Med blodtörsten i bakhuvudet, dunkande och vibrerande, så kände han sig starkare mer vital och levande än någonsin förr, men det i sin tur skrämde honom. Martin förstod inte varför, han borde kännas sig tryggare, men det gjorde han alltså inte. Kanske var det att han förstod att hans nyvunna vitalitet inte var någon match mot de krafter som jagade honom. Utan vidare problem hade han tagit sig av planet, fått en taxi och åkt mot hennes adress.

Nu stod han i mörkret under ett träd och kände sig förvirrad. Vad höll han på med? Det kunde lika gärna vara en fälla. Hur kunde han vara säker på något som hänt sedan han vaknade den där morgonen för några dagar sedan. Han kände det i kroppen, djupt nere i sin själ visste han att allt som hänt var verkligt och att han varit blind till helt nyligen. En ny, skrämmande värld öppnade sig nu framför honom. Han tog det första steget mot dörren på andra sidan gatan…

Fortsättning följer…