Lilleman gör nog så gott han kan,

sträcker på ryggen och drar in magen.

På sin egen lilla strand är han en riktig man

Han käkar proteiner i stora lass

undviker fett och glass

men smygäter choklad.

Lilleman pumpar muskler

för att bli stor stark och glad.

Hans verbala förmåga är lika med noll

på sina känslor, sitt förnuft och empati

har han ingen som helst koll.

Lilleman tycker inte detta spelar nån roll 

Ska något göras måste han ledas rätt

Lilleman saknar både intiativ och självständigt tankesätt.

Att fråga honom om enkla saker går nog an

men blir frågorna större och djupare

krymper

stackars...Lilleman

Lilleman är hal som en orm

viker sig platt för minsta lilla storm,

sticker huvudet i sanden

tills allt drar förbi

Lilleman, tycker själv det är en  klok strategi.

Över lik kan han gå i jakten på  sin dröm

detta är inget som hindrar ,Lillemans sömn

Han sover som ett barn när andra

trasslar in sig i hans slemmiga garn.

Lilleman saknar sans och vett

på sina pengar sätter han obetänksamt sprätt.

Lilleman en mamma behöver,

gärna en med gott om klöver

En ensam och trasslig liten man

tänker mest på sig själv och sitt,

låter andra strida och sopa farstun ren.

Lilleman vill traska på lätta ben 

Lilleman vill leka med lätta bollar

när han jonglerar, vill han att alla kollar.

Att vara i centrum är hans rätta element.

Lilleman förstår inte att han är ett

sorgligt skämt

Sin roll och betydelse han missförstår

titt som tätt,

en flugskit i universum

är den nätt och jämnt

Men Lilleman slår sig för bröstet

hävdar trotsigt och bestämt

Jag är en riktigt man

jag kan, jag kan, jag kan

när han tar på strumporna bak o fram