Hjärtat slår så vilt under dina händer
medan du pressar in sylen och börjar rista
Hon ber dig öppna ögonen
men du skriver det första ordet i blindo

"Hör"

Tårarna har frusit på dina ögonfransar
Du vill bara smaka de sommarröda läpparna
men vet straffet
Hennes hjärta är starkt men sylen desto starkare

”Aldrig”

Blodet tinar dina frusna fingertoppar
men ditt eget hjärta omges av tundran
Kvinnan med de nötbruna ögonen skulle aldrig förlåta dig
och du kommer aldrig förlåta dig själv

”Mer”

Beniga fingrar trasar sönder din törstande själ
men med grova händer och sotade ögon fortsätter du
Hon gråter nu och ljudet kväver
Sylen är blodig men vass

”Av”

Du ser hur du rinner ur hennes hjärta
som en grå och välbekant massa
Sipprar ur alla öppna sår
Ni skriker tillsammans av ångest och förlust

”Dig”

Istårar blandas med förkrossat blod
medan orden lyser som eld ur hennes bröst
Oförstående händer ber dig att tänka om
och hennes klarblå blick söker dina djupa brunnar


Men du vet att ditt frusna hjärta tillhör någon annan