du tänker på om honom varje dag
för varje sekund som går
du har förgäves försökt att slänga bort
allt som påminner dig om honom
men vissa saker försvinner helt enkelt aldrig

Statoil vid rondellen kommer aldrig gå upp i rök
bara för att du inte längre kan gå in där
du kan inte ens gå förbi den
det gör alldeles för ont

ni var där nästan varje kväll
alltid vid samma tid
alltid vid klockan halv åtta

parkbänken där ni kysstes första gången
kommer stå kvar
hur många sparkar och slag du än ger den

du trodde att allt var bra
att ni hade något speciellt
sen såg du hans armar runt
hennes smala kropp

och i ditt bröst;
sprängdes dina revben i miljontals
småbitar och ditt hjärta blev en tickande
bomb som plötsligt exploderade

och du visste inte om det var det som gjorde mest ont
eller att se hennes blick landa på hans kropp
för att sedan komma på att du hade samma blick själv
när det var ni två

du trodde att ni skulle bli lyckliga
men nu
stirrar du bara in i väggen som om inget annat fanns
slänger allt som påminner dig om honom
nämner aldrig hans namn
som om han inte fanns




(och;
du kom på dig själv med att lägga
handen över ditt hjärta trots att
du visste att det inte skulle slå
det var tomt
det var helt jävla




tomt.)