och sedan
hans hand på mitt lår
hans andetag som en lätt vind mot min nacke
och två läppar som sakta letade sig upp över min hals

jag harklade mig
prövade att formulera ord bakom tungan
innan jag till slut lyckades få fram:


- jag kanske borde gå nu





- du kanske borde stanna,



svaret kom blixtsnabbt
han tittade inte ens upp
för att möta min blick



och
jag som lovade mig
själv att aldrig falla
visste redan då att
jag var


fast.