En dag när vädret var mycket deprimerande tog cellon på sig sin röda plastic-fantastic-kostym (helt vattentät!) och vi begav oss till Lund. Vi skulle träffa violinen, flöjten, obon och pianot. En inofficiel konsert skulle äga rum hemma hos den sistnämnda.

När vi kom fram ringde vi en välstämd truddelutt i regnskuren på ringklockan. Flöjtens mahognybrunhåriga väninna kom och öppnade in till en ljusgråmålad hall och hyschade svagt innan vi ens hunnit dunsa in i hallen. Från ett rum till vänster hördes violinen och pianot inbegripna i ett uttrycksfullt samtal.

Cellon och jag lade av oss våra plastic-fantastic-kostymer (min var något orangerödare än cellons) i hallen så tyst vi kunde och följde efter åt det håll som vänninnan hade gått. Vi kom in i ett ombonat vardagsrum.

Ute smattrade regnet mot det ganska stora fönstret i väster. Cellon och jag lyckades åstadkomma en varm saraband, trots att vädret inte gav inspiration till varmare tankar. Flöjten var på bra humör och pladdrade på som en anka. Han måste tycka om regn! Som avslutning framförde obon några precisa marcher, en i dur och därefter en i moll. Marcherna fortsatte påverka oss i ytterligare en halvtimme, så till den grad att vi drack teet i takt.