och zonen av obunden tystnad

vilandes naken,

med förslösande

jamande

gamande, lemmar

där lekfullhetens morrhår

är radarn

svepet och knepet till en allt fastare melodi

jag behöver, inte gå

jag behöver, aldrig gå

jag behöver inte ens säga..

att jag tror

på fötter

vars känslosamma signifikation

repar de mjuksvala, bordade golven

glidande

vilande

ur en essä om hoppfullhet

med slitna fingrars siktande, på de kartor som lovade

vägen, gången, stråket

en hemlig stig

priset

av en främlings tid