Efraim var trött på allt. Alla sura tanter som skulle handla strömming och gnällde än på det ena eller andra. Ett halvt kilo hit eller dit. Var den färsk? Var var den upptagen? Herregud vilka människor!!! Tacka visste han fru Shapiro som kom stadigt varje fredag och köpte 8 stycken laxbitar utan diskussioner.

Hans kompanjon i affären sedan 15 år var kvinnotjusaren Carlito från Spanien. När tanterna handlade med honom, undrade dom inte över minsta lilla strömming. De kunde till och med köpa ett extra kilo, för de skulle gudbevars göra ättiksströmming just den dagen. Carlito lirkade och sjöng, klappade de fulaste tanterna på kinden. En och annan följde han till ytterdörren och höll upp den och log sitt vitaste leende och strök handen genom sitt lockiga tjocka svarta hår.

Efraim var nästan flint och rakade numera håret , eftersom det var modernt. Han hade anlagt ett litet skägg, men det var så ljust att det nästan inte syntes. Inte kunde han sjunga och han kunde nästan bara le om det kom in någon yngre snyggare kvinna i affären.

Ja, ja sa Carlito du måste le mera , vara glaad! Varför åker du inte ner till mitt hemland och värmen och lär dig leva, vara lite lättare till sinnet. Du kan bo hos mamma Dolores hon kommer att ta hand om dig. Nå, jag sköter butiken och min kompis Paolo hjälper till medan du är där. Vad säger du? Jag ringer mamma genast!!!!

Efraim sa ja. Gick hem och packade sin resväska . Letade fram passet och tog flyget nästa morgon. Föga anade han vad som skulle hända!