Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

STJÄRNÖGA

 

Om jag kunde,

skulle jag backa

tillbaka

till det ögonblick,

till den stund,

då du för första gången

fick om det allt för tunga, lära

 

redan där

 

skulle jag lyft dig ur det

sammanhang

som du nu inte längre orkar

eller vill bära

 

men vi står där vi står

i stormar som sliter och river

och mörkret skrämmer

men det finns inget

jag kan göra

 

mer än att säga,

förlåt min lilla

förlåt min älskade kära

det var aldrig ditt att bära

 

felet vart helt och hållet vårt

och vi räckte inte till

 

 

Trots allt,

över allt

lyser du som den klaraste stjärna

 

 

 




Fri vers av Rolfsdotter
Läst 483 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2008-08-16 16:42



Bookmark and Share


  aol
bara så vacker
2008-09-12

    ej medlem längre
Sorgen och vemodet känns överväldiganden
- och det skall den också göra -
Mycket berörande om en stor förlust och känslan att inte räcka till.
2008-08-18

    Sleepy
Väldigt vacker.
kram Yosei
2008-08-17

    eva m h
Vacker sorgsen och kärleksfull dikt till den lilla lysande stjärnan
2008-08-16

    sunnanvind
Här blir jag mycket berörd...så innerligt skrivet med varsam kärleksfull hand!
Jag känner riktigt omsorgen du förmedlar så vackert!
Har du läst sagan om Stjärnöga...om den lilla samiska flickan? Den är underbar! kram/Sunnanvind
2008-08-16

  Elaine.S VIP
Vacker, så innerligt vacker i sin sorg...blir berörd
2008-08-16
  > Nästa text
< Föregående

Rolfsdotter
Rolfsdotter