du sa
du är det finaste jag vet
när vi plockade smultron bakom morfars garage
jag fnissade
och kysste din kind
lätt lätt

vi sa
att ingen vind kan blåsa omkull oss nu
när vi snubblade fram längsmed götgatsbacken
jag tryckte din hand
du svarade genom att le
och jag svär att
det slog gnistor om oss då


du säger
egentligen älskar jag inte dig
och jag säger
(inte)
och egentligen är det okej med mig