mitt papper är blankt
vitt och strävt
här finns inga ord
som svärtar ner det som är rent

min penna är vässad
spetsig och fin
helt oanvänd
alldeles ny
ty den har aldrig yttrat ett ord

mitt tangentbord det blänker
varje knapp är ren från fingertoppar och tårar som stänker
oskulder allihopa
för dem har aldrig blivit påtryckta av känslobegär

mitt hjärta är sargat
fyllt med sår och ärr
mitt hjärta är förbrukat
tömd på kärleken

poesi finns i allt
i den strålande solen
den friska luften
på biofilmen
ja, i hela världen

allra mest i kärleken

du är så vacker
så underbar och skön
med dina rosenröda kinder
och sockersöta mun
andas du in liv i mig igen

mina vita papper fylls med bläck återigen
pennan glöder av kärleken
och över tangentbordet springer fingertopparna
fyllda med kärlek än en gång

denna gång
endast för dig

åh min sköna

låt detta bli min sista gång

låt mitt hjärta få slå sig till ro

med sin kärlek och poesi

hos dig

föralltid