Redan medlem?
Logga in
Sista dikten i diktsviten en kärlekssaga som någon gång kommer när jag lärt mig förminska mina "kort" men till det är tiden nu alltför kort. Eftersom jag snart skall fara bort.
Bärskog
Sakta strövar jag med hund i skogen.
Gläntan med lingon lyser röd.
Då slår känslan till.
Våra bärhinkar borde vi fått fylla här i dag.
Druckit kaffe på bänken vid stigen.
Njutit skogens stillhet.
Druckit luftens klarhet spanat på molnens jagande över himlen.
Trots att förnuft och vishet vet att vi var två irrbloss som fick glädja varandra en tid.
Tar besvikelsen och saknaden överhanden.
Jag är fortfarande arg på dig Gud.
Men även tacksam för att du visat mig att glädjen mellan två människor kan finnas.
Så var det åter dags att släppa taget. Jag får väl tänka palsternacka. Byta fokus.
Krypa ner i intigheten för att finna möjligheten.
Och följa livet dit det tar mig.
Fri vers
av
Eva Langrath
Läst 440 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2008-08-17 17:52
|
Nästa text
Föregående Eva Langrath
Senast publicerade
Fönsterputs Mönster i snö Tanka Påsk Nattvardskonsert Fullmånen Tröst Vinden rör sig Se alla |