Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
kort dikt jag skrev på ett tak i Coro efter att ha samlat intryck under en lång resa, bland annat till djungeln och indianerna i Amazonas


amazonas



Planen var hela tiden att återvända späd
utspädd
mellan tinningarna
Trafiken därborta med artificiell kyla i rören-
på avstånd blir kärleken religion

jag har sett rötterna till allt, utan karta
i deras partikelmoln
i sjuttio dagar log dem,
med guldtänder. stora som små
mina fingrar föll av en morgon vid kusten

Vet du varför de skrattar? de har inget att gå miste om
det finns inga orkestrar
inga väggar inga glasrutor
06:47 - jag sitter på taket, skivan snurrar,
repad av sandkorn från vinden
tänker: vad är detta för sida?

Planen var ärr
inga mer vävda fiskelinor
runt magen, över ryggen
kotorna har hoppat hage så hennes ögon vuxit igen
förblindat - hon pratar i sömnen. mitt i öknen
ingen täckning, upptäckt under täcket:

tunneln till kina
gick rakt in i mig själv


och vidare

pusslet lagt, jag har helt tappat fäste
ingen reaktion. pulsen? -rytmiskt
som friheten, alkoholen, främmande föremål
och jag vaknade på nya planeter varje natt då
hos olika mödrar

"får jag röra vid dig?"
på avstånd blir kärleken religion
ingen kommer ändå se
Da Vinci sa att det man inte ser inte existerar
finns inte världen för de blinda?
Är det majoriteten som är defekt?
en bläckpenna över disken - 2 mynt, 2 batterier
att lägga under tungan
tills du rostar

jag hoppas oljan är en leksak,
något för de allra minsta
maten har slagit knut på strupen
Vad säger han om att jag vridit bryggan utåt?

De gråter i kyrkan
ett hus av trä
över oceanen - av guld
fejkmarmor. ett ditmålat motiv
som min emalj, min hud!

jag är renad nu, kom och förorena mig med civilisation,
klockslag och mjölk igen

och vidare
och vidare

tunneln gick rakt in i mig själv




Fri vers av Nemona
Läst 491 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-08-17 23:49



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nemona
Nemona