jag blir äcklad när jag tänker på dina väggar
minns hur de stank förfärligt nära
när morgonen kom & vintern hade förfrusit dörrarna
och alla handtag
fumlade du runt i dina lådor och jag begravde mig själv under tiden
frosten, de beniga fingrarna, tvånget

en såndär, vad heter det, skiftnyckel runt tungan?
uppradad bekräftelse på fönsterbläcket
alltså vad är det med mig och fönster
hon stod på taket.. larmet gick
han tog dig med ut och jag viskade om barmhärtighet och svor smuts i tyget

de som var på min nivå satt några stolar bort
blandade alkohol, jag krönte ditt huvud och bjöd människor
ingen visste om tvånget, jag visste att jag skulle behöva mörda det
vi var vackra
du var så vacker
allt omkring dig var så trasigt och jag trasades också
"bräckt vatten genom ådrorna" hu, nedför benen, in ut

hur känns det då? egentligen? när man har lyckats,
med stålord? järnhänder? sylvassa verktyg av gummi?
det var detta och tori och det ändlösa grå regnet och filosofistegen som krossade allting

slutade med att hon skickade gula brevet, de med ditmålade lönnlöv på, jag begrät det och hon försvann hem i sin svarta kappa, båda lika lyckliga av att dela olyckan, Olyckssystrar

som korpar
förblödande
fattar du inte att jag inte ens var ihålig innan? luggen och diademet? vad i helsike
plötsligt var jag död till och med på film
vi gav oss ut med den där kameran och kastade spelkort och jag var död
utan spegelbild

and everything was your fault
every every me and every you - ja placebo var det också du som introducerade mig för var det inte

sonically speaking... självläker man ändå