Han kallar det tvivel
det där som gnager
som gör livet mörkt
och dödar glädjen

Han kan fånga det
med ena handen
och vackert forma
till ord i rader
om klumpar i magen

Han målar med strängar
ler mellan sorgerna
sjunger om tårarna
skrattar med solen
i soliga sommarkvällen
ger av sitt hjärta
får hjärtan att brinna
skapar längtan i pennor
att dansa över papper
och bli ord i rader
bara för att livet kräver
att tecknas ner
för att gnaga mindre
och krympa klumpen i magen
som blir till av tvivel
och oro som får bo
utan förnster i själen
i hjärtans källare
där ord saknas för oro
och livets mörker