Jag kan ge dig tiden,
av nätterna,
av väntan,
av ensamheten,
och av rädslan som åt allt det goda av barnet.

Bilderna bakom mina ögon,
är sekvenser ihopsatta
till timmar,
men så bär inte minnet sin hållbarhet –
så upprätthålls tiden.

Känslan har ingen skepnad –
den är fri att vandra över tid och rum,
den går inte att fängsla –
utan intar sin boning
där den behagar.

Gå in i mitt rum,
känn min doft.
Erbjud mig din säng
och se min död

– så lever minnet fritt i känslan.