och du som skrek att kärlek är skit
sitter nu och småler
återigen förtrollad av en flickas blickar
-det är svårt att stå emot när de siktar mot förståndet

och du som svort att alltid vara ett med skogen
stannade kvar i stan
och slutade drömma om Ronja Med Vårskriket
-det var ju närmare till systemet och rödvinet där

och du som svor att du älskade mig
när jag sa att du ljög
gav med dig utan omsvepningar allteftersom
-jag hade givetvis rätt och det visste vi båda

och du som låg sömnlös nätterna i ända
med teven på för att kväva tjuten i örat
sover i tystnad sedan du fann en famn att vila i
-ett lätt andetag kan kväva de skränigaste vrålen om man bara glömmer bort att lyssna

och jag som stod som betraktare
betraktar ännu din motsägelsefulla silhuett
utan att längre vara en synlig bricka i spelet
-obemärkt vakar jag istället nöjt din omloppsbana kring livet