jag ser mig själv i spegeln
och föraktar allt jag ser
för jag känner inte igen mig själv
det där är inte jag

men ändå så är det

jag

och jag

jag är inte särskilt stark
heller inte speciellt vis
jag är nog inget att vila ögonen på
kanske inget att ha alls

i mina ord har jag beskrivit
hur jag drar på mig en osynlig mask
bland mina vänner
och antar rollen
som en kille som mår bra

en mask som gömmer mitt inre
en död man bakom en fasad

men i natt insåg jag
att jag borde ha en riktig mask
så att jag kan gömma hela mig

för jag ser alla mina motgångar
i mitt eget ansikte

jag ser hur jag inte orkade mer
och bara gav upp

hur jag blev såhär
en man
som inte ser ut som jag

typiskt

när man väl slutat hata sitt hjärta
så börjar man hata sin spegelbild

jag måste ta tag i mig själv
slå rakt på
hårt på käften

göra något åt det här
för såhär kan det inte förbli

jag vill bli jag igen

och ingen flicka
kan vilja ha det här