Mjukt, lugnt och försiktigt
steg jag över tröskeln
från verklighet till dröm.
När jag väl kommit över
var allt jag ville att gå tillbaka.
Men dörren var stängd,
jag var fast.
Dörrjäveln var stängd...

Du var där,
lika vacker som alltid,
men något var fel.
Du var inte dig själv,
det bara såg ut som du.
För jag vet,
åh nej, jag hoppas,
att du aldrig någonsin skulle
göra så där mot mig.

Svek.
Mitt framför mina ögon svek du mig,
utan en tanke på konsekvensen.
Hånflin.
Usch, vad jag hatade det där leendet.
Inte längre såg jag det vackra hos dig,
för du förvred ditt vackra ansikte
till ett hånflin
menat för mig.
Egoism.
Ja, alla har egoistiska perioder
och ibland måste man tänka på sig själv.
Men det här,
det blev bara för mycket.
Aldrig någonsin har du
tryckt mig ur tanken
så totalt,
och bara struntat i mina känslor.
Vakna, snälla vakna!
Tårar.
Aldrig någonsin har jag vaknat
med så mycket tårar i sinnet.
Aldrig, aldrig någonsin
har jag känt mig så innerligt kluven.
Jag ville vakna,
snälla låt mig veta att detta är en dröm,
men samtidigt ville jag
fortsätta drömma,
jag ville höra dig säga
att allt var ett missförstånd.
Hela drömmen,
ett missförstånd.
Att du aldrig skulle kunna göra så mot mig.


Jag vaknade.
Tårarna rann.
Svikna tårar.
Men det var bara en dröm.
Den äckligaste drömmen
jag drömt på länge.
Hur kunde du?
Jag vet,
jag vet att det bara var en dröm,
men USCH vad jag hatade.
Jag hatade ditt sätt
att visa hur lite du brydde dig,
ditt hånande flin när du bad mig om ursäkt
och sedan skrattade.
Du skrattade mig rakt upp i ansiktet,
trots att du såg hur sårad jag var.
Du skulle aldrig göra så,
visst?

Besatt av dina egna begär,
struntade du i mina känslor,
och gjorde det hemska
äckliga
mitt framför mina ögon,
med henne,
och jag kunde inte göra annat än
att stå där och äcklas.
Vad jag hatade dig i det ögonblicket.
Hatade henne.
Mina vänner var där,
runt mig,
tittade på mig med oroade blickar.
Såg de sårade tårarna
på väg fram över kinden.
Han är inte värd dig,
inte om han kan behandla dig sådär,
vi älskar dig.

Tittade på dig,
tittade på henne,
såg att det som just hänt
inte betydde någonting.
Det var bara en lek,
en lek besatt av begär.
För er betydde det ingenting,
för mitt hjärta betydde det knock-out.
Mitt hjärtade pumpade ilsket,
sårat,
det hade just fått sig den största smällen
den någonsin upplevt.
PANG!
Och mitt hjärta låg utmattat,
sårat, ilsket
du-dunk--du-dunk.
Jag lovar dig, jag ska överleva.
För jag är mästare i kärleksboxning.

Vaken.
Så himla skönt att bara vara vaken,
och ändå älskar jag att sova...
Bara att gnugga sig i ögonen
och fortsätta med försöken
att övertyga hjärtat
om drömmens lögnaktiga handling.
Det var bara en dröm.
Det var bara en dröm.
Jag har aldrig varit så lättad.