jag har vadat allt för djupt i andras ångest
den börjar nafsa mig i knävecken

intill förväxling och förblandning
är jag lik dem jag ska hjälpa
där alla tågen gått och alla klockor stannat
där passionens syster mania
med suicidia och susselull har somnat in på armen
hos mor psykopatia
jag drar upp filten stoppar om dem
jag är luttrad garvad
vidöppen och alltför trött att frukta döden
när det lider emot morgonen igen

då tar jag sömntablett för glömskan
av de alltför många öden jag bär med mig
jag kan aldrig någonsin få permission
från vad jag sett