Jag känner en smärta i ryggen.
En olidlig smärta som inte går att beskriva.
Jag faller ner på knä. Jag faller.
Jag ser någonting springa iväg, hör dess steg, men jag ser det mer som en skugga.
Nu börjar smärtan domna. Jag ligger på marken och blundar. Nu är smärtan borta helt.
Jag får en skön känsla i hela kroppen. Det gör inte ont någonstans.
Jag öppnar ögonen och ser ett ljus. Jag sluter hastigt ögonen.
Ljuset lockar så väldigt och jag hör vacker sång från det, men jag ligger kvar på marken men ögonen slutna.
När jag jsut var påväg att resa mig och vandra mot den vackra sången och det härliga ljuset, så hör jag plötsligt en röst som säger:

- Mitt barn, kämpa, det är inte dags för dig än.

Jag kämpar emot at gå mot ljuset och det är inte lätt.
Nu börjar ljuset att bli svagare. Det syns knappt alls längre.

Nu hör jag en annan röst. Den låter välbekant.

- Jag tror att hon vaknar nu!

Det är min systers röst. Smärtan är tillbaka som spjut i ryggen och det strålar ut i hela kroppen.

- Vad har hänt? frågar jag förvirrat.

- Du har blivit överfallen. Någon har huggit en kniv i ryggen på dig.

Min syster har tårar i ögonen och bakom henne står min bror. Alla är här hos mig. Alla som betyder någonting och allt för mig.

Man vet inte vad man har, förräns man har förlorat det. Man jag blev välsignad med en andra chans så jag får uppleva allt detta underbara på jorden i många år mer...