Draken flög ensam däruppe bland molnen. Bortglömd och trasig men ännu kvar. Blåsten hade drivit iväg den över ett hav och nu över böljande gräsmarker där älgar travade fram med långa ben. Det kändes som det var länge den hade färdats i sin ensamhet.

Längtan tillbaka till ägaren fanns där. Den unga pojken med begynnande skäggfjun på hakan och den fula rutiga kepsen han stulit av en gammal man för länge sedan. Ännu hade den pojken kvar så mycket av lek i sig.

Draken var något han byggt i källaren i pappans arbetsrum där han brukade meka med trasiga bildelar eller motorn till tvättmaskinen som alltid kärvade, trots att de köpte ny tvättmaskin titt som tätt. Men härnere i rummet kunde de arbeta tillsammans sonen och pappan. En gemenskap de inte hade någon annanstans.

Men just vid drakens tillkomst hade pappan annat för sig. En arbetsresa till ett annat land. Det kändes ensamt för familjen, särskilt mamman saknade honom. Lillebror brydde sig inte så mycket han var ju bara en grinig småunge ännu. Systern pluggade i en annan stad och var äldst av barnen så hon var redan ute ur bilden.

Han hade hittat rätt tjock röd plast och ordentliga pinnar och snören i den nyöppnade butiken på torget inne i stan. Sånt han inte hade sett förut i någon av de vanliga affärerna. Det hade tagit hela helgen att få till den som han ville ha. Men till slut kände han sig nöjd och betraktade underverket.

Det var för sent att ge sig ut på ängen och det blåste inte tillräckligt heller. Det skulle dröja till nästa helg innan höstvinden som var stark kom. Då hade fadern kommit hem och allt var som vanligt igen. Mamma var glad och hade bakat en sockerkaka med apelsinskal på till lördagseftermiddagen. Lillebror var som vanligt grinig och gnällig inte ens den nya leksaksbilen från pappas utlandsresa kunde få honom tyst.

Han tog draken och gick ut i blåsten. Istället för den vanliga stulna kepsen drog han på sig en stickad luva och en tjock jacka för att inte frysa. Ibörjan gick det inte så bra att få upp den även om det blåste. Men till slut for den iväg med ett knyck som nästan fick honom att ramla och efter en sekund märkte han att snöret gått av. Det blev en kort drakflygning. Han försökte se om den var på väg att komma ner men den försvann allt högre upp bland molnen och försvann.

Han gick hem till sin griniga lillebror som nu sov middag. Föräldrarna satt i vardagsrummet med kaffet och kakan . De hade satt på en gammal Frank Sinatra skiva och mamma sa nått som fick pappa att skratta högt. Schysst fika och kaka…

Draken var snart glömd!