det knakar i hennes växthus
spirande o trevande
tittar krasse och tagetes fram

stolliga takter fyller hela hennes själ
scenen växer
doften alarmerar

kärleken tror allt

stilla vingslag får luften att vibrera
förvissning ges
vinet flödar ur din mun

oljan ligger som en kippa
mättar tillvaron
skuldrorna sjunker

saltfyllda vattendroppar
måttfylld dans
ståtligt i ödmjukhetens pondus