Dimmig morgon
tidigt frostigt ljus
Ömhetens mjukhet
härom talar.

När gryningsljus mot det bistra skiner
löv av asp upptiner
Första frosten från trädet löser
stora sjok till marken öser.

När frostens kristaller smälter
träder markens egna kulörer fram
Då blir kontrasten än så tydlig
de löv som nyss föll gör verklighet mer än prydlig

Snart är dagen då Du kommer åter
Korset avklädda stam, lär oss
Att än om livet likt löven dalar
sjunga om himlens gyllene salar.