Ansiktet vänt mot det häftiga regnet. Ögonen slutna av vindens fart. Jackan blev blöt in till skjortan där han vandrade fram den mörka kvällen.  Förbi skogen där vägbelysningens skramlande plåtskärmar hördes starkare än trädens ljud.

Han försökte gå fortare, men vinden kom emot och han fick vända sig om, se bakåt en stund varifrån han kom. Nej han tänkte inte vända om nu! Han frös till av vindens kallhet och den sura jackan, som smetade kring handlederna. Han skulle vidare nu, framåt igen.

Skogen var mörk nästan svart. Ingenting gick att se därinne. En lastbil kom dundrade förbi och tutade till när föraren  passerade honom. Han hoppade till och klev ner i gruset vid asfaltens kant. Där han lyckades få ena skon i en pöl och vattnet rann in.

Varför, varför detta förgrymmade väder just ikväll. Han stod still i tre sekunder och kände ilskan härja därinne. Så fortsatte han vidare. Blåsten blev lite lugnare men regnet fortsatte. Efter en halvtimme var han ute från skogen och framme i ett litet samhälle. Lamporna lyste i fönstren, ännu var det inte så sent.

En Pizzeria var öppen och han såg några unga pojkar gå ut med en pizzakartong som höll på att flyga iväg. Han gick in i värmen beställde kaffe och slog sig ner, sedan han skalat av sig den blöta jackan. Det kändes skönt därinne och all ilska rann av som regnvattnet skulle ha gjort på hans regnkläder om han haft några.

Han tog upp mobilen och ringde.

Lisa, svarade en söndergråten röst.

Älskling förlåt mig stammade han till. Jag vet inte vad som flög i mig! Klart vi gör som du vill! Du!!

Var är du, frågade hon.

Ja, på Pizzerian, sa han förläget.

Jag tar bilen och hämtar dig, sa hon.