Någon slag konklusion i min självvalda ensamhet
På samma djävla gata här i stan bor det två män
Världen är så stor men ibland så skrämmande liten
Hur är det möjligt att jag träffar han i nummer åtta för att långt senare träffa han i tian?
Åttan rubbade mina cirklar jag ville stundtals dö livet tappade mening
Men han är inte alls den han verkar vara Knullar frisk när tillfälle så gives (flera här faktiskt och ändå är han inte ens bra i sängen). Sjävupptagen Avundsjuk Svartsjuk Självgod Falsk Fjär Behöver ständig uppmärksamhet annars tjurar han som en treåring
Medan nummer tio är precis som han verkar vara Hade inte haft sex på åratal innan vi träffades (fast sex är kanske som att cykla, har man en gång lärt sig så glömmer man inte) Närvarande Självsäker Tillitsfull Givmild Trygg Varm Behöver egentligen ingen för han trivs med sig själv och då trivs man med honom.
Nej, tian rubbar inte mina cirklar men jag vill heller inte dö och jag har kvar all min mening
I längden är tian en tia men åttan bara en nolla
Prosa
(Prosapoesi)
av
Lena Krantz
Läst 242 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2008-09-06 15:52
|
Nästa text
Föregående Lena Krantz |