Vi stod där på rad.
Blottade små barn,
med bara själar.

Herren såg vår ånger.
Inte för en sekund tänkte jag,
att jag bara var ett barn.

Det som fanns att hänga upp min lydnad
på, var ritualen.
Jag visste vad jag skulle säga,
vad jag skulle göra
och var jag skulle vara.

Oh Herre,
jag försökte att tukta mina tankar.
Genom min skam växte din makt.
Du fick alltid rätt.