vad händer nu?

Jag vet att jag tramsar omkring och river mina egna murar.
det är jag van vid, det kan jag hantera.
oftast.

Men nu har någon annan gett sig in i leken.
plötsligt är någon annans kännslor okså inräknade.
Det är jag inte van vid och det kan jag verkligen inte hantera.


Det spelar ju ingen roll om jag sårar mig själv.
det är mitt fel.
mitt poblem.

Men nu finns plötsligt risken att jag sårar någon annan.
det är mitt fel.
men någon annans problem.


Jag har sårat förut.
Jag vill inte göra det igen.
hade jag vetat då att när jag försökte mildra ett kommande slag, genom att inte klättra så högt, så gav jag bara slaget lite tidigare.

Men kommer jag att våga göra annorlunda?
Knappast, för sån är inte jag.
jag är ett löskokt ägg som snurrar långsamt.